Vardag

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma

En bild från sista gången jag var på mormors och morfars lantställe.

Där jag alltid fick varm choklad och skorpor till frukost. Där jag har en egen bergsknalle tillägnad mig, där jag och morfar satt och räknade bilarna som åkte förbi. Där jag fick måla och snickra hur mycket jag ville. Där morfar alltid lät mig fuska när vi tävlade. Där jag fångade larver, fjärilar och grodor. Där jag plockat och ätit jordgubbar tills jag fått ont i magen. Där vi spelade poker när skymningen föll.

Stället som för mig är barndom. Jag är så glad att jag har fått vara så mycket med mina morföräldrar under min uppväxt och fått uppleva mina somrar på landet med dem, långt bort från asfalt och betong.

Nu är det någon annans lantställe. Även om det är många år sedan jag sprang där med fjärilshåven så känns det i hjärtat. Allt har sin tid.


Lucka 1 från Emily Dahls julkalender.

Du kanske också gillar

4 kommentarer

  • Svara
    Sara - Litet arkiv
    1 december 2014 av 11:53

    Känner igen mig i den där vemodiga känslan. När man inte längre har tillgång till det som förut var en självklar plats för en själv och sin familj. Men underbart att du har så många fina minnen därifrån som du kan leva på.

  • Svara
    Lindah
    2 december 2014 av 00:02

    Åh, känner igen det där! I mitt fall var det när min mamma för inte så länge sedan flyttade ifrån den lägenheten vi bott längst i under min livstid och som jag sett som mitt barndomshem. Det kändes rätt mycket att bli av med ett ställe som kändes som en fast punkt, som man alltid trodde skulle finnas. Det är inte lätt sånt.

    • Svara
      Matilda
      2 december 2014 av 13:27

      Exakt så. Även om man inte är där så ofta så finns det ändå kvar, men plötsligt kommer man aldrig mer sätta sin fot där. Det känns.

  • Svara
    Sandra
    2 december 2014 av 08:07

    Så vemodigt, nostalgiskt och fint. Min mormors hus har varit mitt banrdomsparadis i alla år och har alltid varit väldigt emot tanken att hon någonsin skulle flytta därifrån. Nu har det börjat mista sin charm eftersom jag är vuxen och ser alla skrymslen och vrån för vad de faktiskt är och inte genom magiska ögon hos ett barn. Känns helt okej med mig om hon skulle flytta nu, man har ju alltid sina minnen kvar.

  • Skriv en kommentar