Det här är egentligen ingen resa till ett ställe. Mer som en personlig resa mot ett slutmål som bestod av detta plastkort.
I det här inlägget har jag, i min eufori över att ha klarat teorin och uppkörningen, skrivit en berättelse om hur jobbig denna resa har varit. Det här var verkligen årets bedrift. 4 dagar efter min födelsedag klev jag in i körskolebilen och gjorde världens klantigaste uppkörning men jag fick mitt körkort.
Det tog fem år. Fem år med dåliga körskolelärare, ett självförtroende som var sänkt i botten och allt tjat om ”du måste ta tag i körkortet”. Det har varit en lång resa på krokiga vägar men nu är jag i mål.
Världens största tack till min familj som aldrig slutade stötta, peppa, tro och hoppas.
Lucka nummer 6 från Emily Dahls julkalender.
1 kommentar
Hey Emelie
6 december 2014 av 12:00Grattis till körkortet! Tyckte också att det var ett helvete att ta körkort och blev så trött på folks tjat. Men till slut blev det mitt i alla fall och det var himla skönt, även fastän jag hatar att köra bil iofs och typ aldrig vågar, men ÄNDOCK. Haha. Heja oss!