Vardag

Ett halvår senare

Mitt första inlägg på ett halvår. Hur summerar man ett halvår i ett enda inlägg? I april var jag ute och plockade ramslök i skogen, och sedan vändes livet upp och ner på ett par dagar.

Jag förstod det inte själv men det var så mycket som skavde då. Trots det fortsatte jag framåt alldeles för länge, kämpade mot gråten i halsen och en envis vilja att få allting att fungera trots att det egentligen inte gjorde det. Jag avslutade mitt fyra år långa förhållande, pausade mina studier till webbredaktör precis innan examensarbetet och tog ett spontant jobb på en bygghandel på en liten ort utanför Linköping.

På min andra dag stod där en mörkhårig kille med rufsigt hår mitt på gårdsplanen. Jag har aldrig riktigt trott på kärlek vid första ögonkastet, men det var precis vad som hände när jag gick fram och frågade om det fanns någonting jag kunde hjälpa till med.

Sedan dess har jag pendlat över östgötaslätten med mina viktigaste tillhörigheter i en liten väska tills att jag slutligen fick en egen liten lägenhet i Linköping. Fast efter att ha spenderat i princip hela sommaren i den lilla staden Motala där han med rufsigt hår bor känns Linköping inte alls hemma längre.

I början kunde jag få panik över att inte ha ett hundratal butiker att slösa bort lönen i och att inte kunna välja mellan fem olika stormarknader när jag skulle handla. Men det här med att slippa se höghus var man än vänder sig och ha Vättern precis runt hörnet, det är oslagbart.

Nu börjar livet kännas ganska stabilt igen. Så pass stabilt att det är dags att ta itu med det. För hur mycket jag än har älskat att lära mig massor om att bygga och renovera så är det ju faktiskt inte det här jag vill göra med mitt lilla liv. Att ta itu med bloggandet igen känns som ett bra sätt att få in lite nya rutiner.

Eftersom min tillvaro idag är något helt annat kommer bloggandet nog att se ganska annorlunda ut. Mitt hjärta klappar fortfarande lika hårt för djuren vilket innebär att jag vill fortsätta lyfta fram veganska produkter och andra ämnen som relaterar till det. Resten återstår att se. Jag saknar att fota, skriva och dokumentera så otroligt mycket, så nog är det dags att kicka igång den här bloggen igen.

Du kanske också gillar

6 kommentarer

  • Svara
    Beata
    7 oktober 2017 av 10:54

    Men oj vad spännande! Vilken resa du har gjort det senaste halvåret! Så himla bra av dig att du vågade bryta upp och göra det som du behövde! Jag ser fram emot att läsa mer här <3

  • Svara
    Wilda
    7 oktober 2017 av 13:23

    Så glad att höra från dig <3 Tänkt på dig en del. Det låter som att det har varit en omtumlande tid. Jag hoppas att du kommer till ro i Motala. Jättefin stad det där. Min bästis bor där så då och då är jag också där. 🙂 Grattis till kärleken!

  • Svara
    Emma
    10 oktober 2017 av 13:43

    Så kul att höra från dig! Började följa din blogg precis då du påbörjade ditt uppehåll men det har gett mig tid att läsa lite av dina äldre inlägg. Ska bli kul att läsa allt nytt du har att berätta.

    Jag har en personlig fråga, hur kom du fram till att göra slut? Att det var bäst för dig? Jag befinner mig själv i en situation där jag inte vet om jag ska stanna eller gå. Tankarna har pågått i månader. Många hejarop till dig och att du startat bloggen igen!

  • Svara
    Ellinor
    10 oktober 2017 av 18:12

    Vad fint att höra från dig igen! Och vad skönt att du mår bättre. För snart två år sen (herre vad tiden går fort) avslutade jag mitt förhållande sedan fem år tillbaka och ett halvår därefter bytte jag utbildning. Inte samma tvärvändning, men ändå två stora beslut i livet, och såhär i efterhand är jag så himla glad för de besluten! Jag hoppas att du känner/kommer att känna likadant <3

  • Svara
    Ida
    14 oktober 2017 av 10:19

    Hej Matilda! Vad glad jag blev när jag såg att du skrivit ett nytt inlägg! Det var inte så länge sedan jag hittade din blogg men jag fastnade direkt, jag har hittar flera smarriga recept – t.ex. står det ett par burkar jättegott äppelmos i mitt kylskåp.

    Vilken resa du har gjort. Kan helt och hållet känna igen mig i det du skriver om att bo på en mindre ort. Jag bor i Stockholm just nu, har växt upp här men studerat i Jönköping, varit en period i Umeå och jobbat lite på Gotland och kan verkligen känna att jag vill bort från stadslivet, kollektivtrafiken, höghusen, stormarknaderna, människorna och hetsen. Ser fram emot fler uppdateringar! 🙂

  • Svara
    Rania {Rowan Tree}
    16 oktober 2017 av 15:51

    Men åh vad fint att se att du bloggar igen, och vad spännande att höra om allt som hänt! Så klart också tråkigt att läsa att du hade det riktigt jobbigt ett tag. Jag kan verkligen relatera till det. I somras tog mitt 6 år långa förhållande slut, jag blev lämnad och visste inte hur jag skulle klara mig själv och inte gick jag runt på frilansandes heller. Nu går jag runt på att vara fotograf, har också pausat i mina studier och även jag har hittat kärleken igen.

    Jag ser fram emot att få följa dig i ditt ”nya” liv nu! 😀 Kram

  • Skriv en kommentar