Inspiration

Long time no see

Hej bloggen, det var längesen!

Jag tänker ofta att jag vill blogga, främst för att jag saknar den där kreativiteten som alltid har varit en så stor del av mig. Men jag bor inte längre i ett fotogeniskt hem med massa tid över för diverse projekt. Allt det där som varit så starkt förknippat med vem jag är, är inte längre en del av mig.

Men så idag såg jag en bild som fick mig att öppna Pinterest och spara ner ett potentiellt litet DIY-projekt för första gången på över ett år. Det finns hopp, trots allt! En bild som fick mig att känna att det är dags att börja ta itu med allt det där som jag vill göra men inte riktigt lyckas komma igång med. Det var den här bilden:

Bildkälla: Elsa Billgren

På jobbet har vi så kallade mellanlägg mellan virkesbuntarna vi säljer. Obehandlade träribbor som är runt en meter långa, väldigt tunna och smala. Sedan i höstas har jag gått och fnulat på idén att göra den här typen av ramlist eller postershängare, eller vad man nu vill kalla dem. När jag såg den här bilden från Gotlandshuset hos Elsa Billgren tändes en liten gnista av den där inspirationen som jag saknat så mycket den senaste tiden.

Jag tänker mig ett par magneter som håller ihop listerna i över- och nedkant, plus små delikata öglor för att hänga upp den övre listen med någon fin tråd. Det här är ju långt ifrån min egen idé och säljs redan på bland annat Lagerhaus. Men det är ju just det här med att ta tillvara och göra en sak helt själv som alltid legat så nära mitt hjärta.

Och så tänker jag på den där rökfärgade glaskupan jag spanade in på en loppis här i Motala, men lämnade kvar, när jag precis hade börjat upptäcka staden i somras. Framför mig såg jag en fin bordslampa, lite som Fado från Ikea som jag just då hade kärat ner mig i. Ett par dagar senare tog jag ett par nervösa kliv in på loppisen igen, nervös för att någon annan skulle ha hunnit knipa mitt fynd, och köpte den.

Sedan dess har den stått orörd eftersom jag inte har haft någon motivation att skapa. Så häromdagen när jag stod framför all betong på jobbet tänkte jag på ironin i att jag har all denna betong framför mig hela dagarna - och trots det har jag inte haft tanke på att själv testa på att gjuta. Jag som hade en lista om minst femton projekt jag ville gjuta i betong tidigare.

Bildkälla: West Elm

Bildkälla: Article

Nu tänker jag att jag ska gjuta en egen lampfot till min glaskupa. Jag har ingen aning om hur man gör, men det är ju precis det som alltid varit min starka sida. Att jag kör på, låter nyfikenheten ta kommandot och litar på att saker löser sig med resans gång.

Och kanske är det precis det jag borde göra med bloggandet, bara köra på trots att jag inte har någon plan och rakt igenom känner mig så himla osäker på allt. Det kanske blir jättesporadiskt, det kanske blir jätteofta. Men jag vill verkligen återuppliva denna lilla kreativa sfär igen.

(Visited 112 times, 1 visits today)

Du kanske också gillar

5 kommentarer

  • Svara
    Rania {Northbound Journeys}
    11 april 2018 av 08:04

    Fint att höra att du börjar känna inspirationen komma smygande. Att skapa och blogga utan plan tror jag är det enda rätta, gör det när lusten faller på och för att det ger dig något – om det blir ofta eller inte spelar ingen större roll 🙂 Vi läsare finns här och jag blir glad när jag ser ett nytt inlägg från dig! Kram och ha det fint / Rania

  • Svara
    Ellen
    11 april 2018 av 09:13

    blev så glad när jag såg att du uppdaterat! tänker verkligen att det här med att köra på trots att en saknar plan är bra ibland. att bara gå på känsla. kram!

  • Svara
    Wilda
    12 april 2018 av 07:26

    Jag hoppas att du gör det, för bara detta inlägg fick mig inspirerad och lugn. Du har ett så lugnande språk. Tycker mycket om det. Men ta det i din takt, följ din känsla. <3

  • Svara
    Annelie
    18 april 2018 av 18:06

    Välkommen tillbaks! Du har varit saknad. Strunta i planer och kör på gehör. Ibland ska man bara börja utan att ha krav på resultat. Oavsett vad det blir det hela så ser jag fram emot det.

    Ha det fint i våren!

    /Annelie

  • Svara
    Alicia
    9 maj 2018 av 09:26

    Jag hoppas också! Hade en precis likadan glaskupa under flera år som jag aldrig kom vidare med. Till slut fick den flytta ut för den gav mig bara dåligt samvete, men jag tycker fortfarande att den var hemskt vacker, och jag vill gärna se din få liv <3

  • Skriv en kommentar