Kategorier
Vardag

Att vara ledig

Idag är jag LEDIG. Det innebär en stor dos glädje, håret uppsatt i en hårmunk och kroppen klädd i en långklänning för första gången i hela mitt liv. Har en känsla av att jag aldrig kommer vilja ta av mig denna klänning igen… Nu ska jag snart ge mig ut i värmen och träffa Sofie och smida planer om London. Längtar så galet mycket efter att få resa iväg. Då blir det tredje året i rad – då är det nästan att betrakta som en tradition väl? Bästa traditionen i så fall.

Imorgon är jag också ledig. Då blir det loppisrunda med pappa på dagen och restaurangbesök på kvällen med Timmy för då firar vi att vi har stått ut med varandra i ett helt år. Minns så väl när vi var hemma hos hans mamma och en av hennes väninnor frågar om jag var Timmys flickvän. Då hade jag pendlat nästan tio mil fram och tillbaka under alla mina lediga dagar i ett par månader för att få umgås med honom men jag vågade bara inte säga att ja, jag är hans flickvän för vi hade ju aldrig riktigt pratat om det. Kort därefter blev det vi på riktigt. ♥

Det kommer att bli två fina dagar det här. Jag ser hela dagarna hur alla instagrammar och bloggar fina semesterbilder, och där sitter jag i ett kontorslandskap och glor på en datorskärm från 8-18… Och på helgerna har jag varit däckad i magsjuka och förkylning. Men idag och imorgon ska jag verkligen NJUTA av den lilla ledighet jag får!

Kategorier
Vardag

Fyra dagar ledigt

Äntligen har jag fått min semester. Fyra dagar obetald ledighet, oslagbart! Jag jobbar oftast så dumma tider i veckorna att jag inte hinner med mycket annat än att äta, duscha och sova så det har varit ett par härliga dagar.

I torsdags var jag och Timmy i Gamla Linköping och strosade runt ett par timmar. För er som inte är östgötar och har åkt på skolresor dit ett antal gånger i grundskolan så är det ett helt kvarter från drygt hundra år tillbaka i tiden. Kullerstensgator, trähus, trädgårdar och gamla affärer, bank- och postkontor, bland mycket annat. Som barn var jag mest intresserad av att köpa gammeldags karameller, men ju äldre man blir, ju mer tar man verkligen tar in exakt allt och förundras över hur snabbt utvecklingen egentligen har gått. Väl värt ett besök.

I fredags bilade vi till Göteborg och Liseberg. Att åka berg-och-dalbanor ligger nog på min topp 10-lista över de bästa sakerna jag vet. Jag är egentligen världens fegaste människa som inte ens vågar klättra upp på en två meter hög stege för att jag tycker att det blir för högt och läskigt. Men att hänga upp och ner i luften i 100km/h bekommer inte mig ett dugg. Så sjukt roligt, vill bara dit igen och fortsätta åka!

Igår blev det en rätt slapp dag med lite inköp av välbehövligheter och ett restaurangbesök på kvällen. Typisk semesterdag. Och idag har mamma, hennes sambo, mormor och morfar varit på besök och fikat.

Nu ska jag förbereda matlådor inför kommande jobbdagar och planera ihop en liten loppistur över de östgötska slätterna, för i veckan jobbar jag bara två monsterpass så en loppistur vore ju himla fint att äntligen få tid till!

Det här med att jobba förövrigt – HUR ska man lyckas ha ett liv och jobba samtidigt? Hur gör ni? Bara att hinna med mina få åtaganden med Wishes & Stars vid sidan om jobbet är ibland en utmaning. När det väl är helg är jag så slut att jag inte ens har en tanke på att göra något vettigt, än mindre orka umgås med folk. Det existerar inte. Det känns mest som att en bil har kört över mitt huvud tio gånger om… Och plötsligt är det måndag och proceduren upprepas. Det beror nog mycket på jobbet i sig som är sjukt stressigt och enformigt, men trappar ner arbetstiden förlorar man ju en stor summa pengar. Knepiga vuxenproblem det där.

Men ska i alla fall försöka hinna med en liten (eller förhoppningsvis ganska stor) loppistur i veckan och då jävlar ska jag njuta av att äntligen ha tid åt något som är rakt igenom roligt, och kanske försöka blogga lite om det med.

Tjohej.

Kategorier
Loppis Vardag

Loppistur

Igår åkte jag och pappa ut på landet. Någon som ser var vi är på väg här? Ledtråd: illaluktande ställe utanför Norrköping och platsen för min favvoloppis.

Det här är vad jag fick med mig hem. En korg som lär få agera förvaring och en stor hattask som ser ut som ett stort lila piller.  Hittade så galet mycket fint men med tanke på att jag inte ens har lyckats få plats för alla mina ägodelar efter flytten än så fick jag hämma mig lite. Har redan en likadan pastellgrön och en marinblå hattask i lite mindre format som jag älskar (typ) mer än allt så de kommer bli fina tillsammans.

Förr i tiden (dvs för några år sedan) sprang jag på loppisar exakt jämt och samlade på mig allt möjligt krimskrams. Idag blir det mer sällan men tusan vad jag uppskattar de fynd jag gör.

 

Kategorier
Hemma Vardag

Hej från nya lägenheten!

Sakta men säkert börjar vi forma något som kan likna ett hem. Jackorna hamnar där de hamnar då hallen mest är en lång omöblerad korridor för tillfället. Och eftersom jag är som jag är, så grubblar jag ihjäl mig över om vi ska ha hatthylla, enbart krokar eller en hängare. Svåra beslut.

Ett lätt beslut var dock att köpa denna tavla. Vi gick till Mio för att kika på bord och på utvägen fick jag syn på den och blev störtförälskad. Det var bara att köpa, fanns inget annat alternativ, trots det saftiga priset på 535 kronor. Jag har alltid varit halvt besatt av insekter och älskar alla slags illustrationer över de små varelserna. Den lär bli fin ihop med min fjärilstavla dessutom!

Och från sovrummet och köket har vi den mest somrigt tänkbara utsikten, blommande träd.

Det här med att flytta är så himla roligt och utmattande på samma gång. Man vill bara få allting i ordning samtidigt som man såklart vill att allt ska bli genomtänkt, så ska man dessutom hitta tid till att fixa och trixa med allt. Pust. Men det får ta den tid den tar!

Kategorier
Vardag

Vägen mot körkortet

Igår klarade jag teoriprovet och idag klarade jag min uppkörning! Jag är så obeskrivligt glad. Tror inte jag ens har förstått innebörden av det, att jag faktiskt får sätta mig i en bil och köra (nästan) var jag vill.

Jag kan bli så frustrerad när jag hör från människor i min omgivning att de tog ynka tio körlektioner och satte båda proven på första försöket. Det är inte alltid så enkelt. För om det är något som kan få en att känna sig värdelös, så är det ju när alla säger att det var så enkelt för dem. Det är inget man vill höra när man kämpar i motvind, vad det än gäller.

Typiskt nog valde jag ju helt fel körskola när jag bestämde mig för att påbörja körkortet. Trots två olika körskolelärare lärde jag mig ingenting. Det dumma med detta var att jag trodde att det var mig det var fel på. Att jag uppenbarligen var helt hopplös på att köra bil eftersom jag aldrig utvecklades och blev bättre på det. Efter mängder av körlektioner under tre års tid var mitt självförtroende kört i botten. Jag har alltid haft extremt lätt för att lära mig nya saker – men hur kan man köra så många timmar utan att ha några kunskaper med sig? Kanske är jag en av de där människorna som aldrig verkar förstå hur trafiken fungerar och bryter mot alla självklara trafikregler, tänkte jag.

Först efter att jag bytte körskola så insåg jag rätt snabbt att det inte hade ett skit med mig att göra – det var helt enkelt en körskola vars upplägg inte passade mig. Alls. Man tänker ju att en körskola bör ha någon slags planering och förmåga att lära ut metoder för att lyckas med körningen, men icke.

Inför tredje försöket bestämde jag mig för att testa en annan körskola. Med en gigantisk ångestklump i magen som bara vuxit sig större under de tre åren som gått sedan första körlektionen. Flera veckor i rad gick jag förbi körskolan ett par gånger i veckan och tänkte att jag borde gå in och boka en tid. Till slut gick jag förbi en sista gång, tänkte att nu fan måste ångestklumpen i magen förintas, gick in och bokade en tid.

Den siste januari hade jag min första körlektion på nya körskolan. Fortfarande med det dåliga självförtroendet i ryggsäcken, men ganska snabbt började saker hända efter varje körlektion. Varje kväll som jag och pappa åkte runt, runt, runt i staden så hade jag lärt mig något nytt och utvecklats som bilförare.

Plötsligt bokades teorin och uppkörningen.

Jag bestämde mig för att jag helt enkelt ska klara båda på första försöket. Eftersom jag är som jag är, envis som en gammal get, så har jag pluggat teori tills det helt enkelt inte fanns något annat alternativ än att bli godkänd. Jag vägrade förlita mig på tur. Det enda som snurrat i min skalle den senaste tiden har varit trafikregler. Och det gav resultat – för jag blev godkänd.

Så idag hade jag min uppkörning. Jösses… I natt drömde jag att jag blev kuggad tre gånger. När jag skulle äta min frukost skakade jag så mycket att jag knappt lyckades få in skeden i munnen. Nervös var bara förnamnet. Men. Har jag gett mig fan på att klara uppkörningen på första försöket – då blir det banne mig så! Om uppkörningen kan jag egentligen bara säga såhär – koncentration och att ha nerverna i styr. Att kontrollera sina nerver när man mest av allt känner för att spy upp frukosten av ren nervositet är dock inte det enklaste. Jag fick motorstopp två gånger och körde upp på en trottoarkant (alltså… hur?) men istället för att bli frustrerad över det bestämde jag mig för att lägga den energin på att prestera ännu bättre på de kommande momenten och det var ett vinnande koncept.

Om exakt två veckor går mitt körkortstillstånd ut. Alltså har jag övningskört i fem år. Jag kan inte med ord beskriva vilken lång och kämpig resa det har varit. Från att känna sig helt hopplös till att känna sig väldigt säker på vägarna. Tiotusentals (typ, kanske, inte riktigt…) körlektioner och en herrans massa ångest.  Vägen är inte alltid spikrak och ibland bryter man ihop. Det viktiga är att man fortsätter sträva mot sitt mål.

Till er som tyckte att det var lika kämpigt som jag – ge inte upp! Dela upp teoriboken i många små delar, beta av de små delarna i lagom takt och sök upp svaren på allting ni undrar över. Gör övningsfrågorna gång på gång på gång på gång. Nöt in det.

Världens största tack till familj, pojkvän och vänner som peppat, lyssnat,  tjatat, stöttat och tvingat mig att fortsätta när jag själv har gett upp. Ni vet var jag finns om ni behöver skjuts!

Kategorier
Vardag

Radiotystnad

Det blev lite tyst här.

I tisdags började jag på mitt nya jobb i Linköping. Äntligen ett jobb!! Det innebär att jag sedan dess har bott in mig hos min pojkvän för att slippa tiotusen buss och tågbyten i resväg, vilket har varit mysigt. Uppstigning klockan sex på morgonen och hemkomst klockan sex på kvällen med nio timmar av intensivt pluggande inför tjänsten däremellan har dock varit mindre mysigt. Det har varit en rejäl omställning för mig som är van vid att göra inte mycket alls om dagarna. Om jag uppskattade en ledig helg?! Oh ja.

Att bo här ett par dagar har varit en trevlig försmak på det kommande samboskapet. Kan det bli i mitten av maj snart eller?! Det är som ett helt nytt liv som nalkas. Nytt jobb, ny lägenhet, ny stad och förhoppningsvis ett efterlängtat körkort.

Jag som har jobbat så mycket med webshopen – plötsligt har jag absolut ingen tid alls att ägna till den. Det känns lite trist. Men det tar vi förhoppningsvis igen sen när livet har lugnat ner sig lite.  Är bara så himla glad över att allt börjar falla på plats!

Kategorier
Vardag

Plötsligt händer det!

1. Världens bästa pojkvän och jag blir snart sambos i en mysig tvåa. Vilket innebär att jag överger Norrköping för att bli Linköpingsbo. Det känns lite läskigt bo på ett ställe där man inte kan varenda gata utantill, men att få vakna upp brevid pojkvännen varje morgon och kunna spontanhänga med min bästis ser jag fram emot sååhääär mycket *visar med mina korta armar*

2. Idag var jag på gruppintervju för ett jobb jag verkligen vill ha. Trots att det var ett gäng människor som alla visade sig vara superintressanta och trevliga så blir jag så nervös att jag tror jag ska svimma av att berätta om mig själv inför grupp. Men jag gick vidare till nästa steg med motiveringen att jag marknadsförde mig väl och fick mycket sagt på kort tid. Är uppenbarligen inte så hopplös som jag ibland får för mig!

3. Nu ska jag övningsköra, för om exakt en månad blir det uppkörning och jag VÄGRAR kugga.

Hejja mig!

Kategorier
Vardag

Något för the crazy cat lady

Inlägget innehåller annonslänkar

Hur fulsnygga är inte dessa Vans från ASOS? Om jag bemästrade konsten att shoppa onödiga saker för att bejaka min inre crazy cat lady så hade dessa varit mina nu.