Kategori: Loppis

Nu ni, nu tänker jag bjuda på ett tillfälle då jag bara ville facepalm:a mig själv. Jag kom hem med denna skål eller korg, eller vad man nu vill kalla den, från en loppisrunda för ett tag sedan. Jag var så himla nöjd för den såg ut exakt som en metallkorg jag sett på H&M Home. Metallkorgen från H&M kostar 199 kronor medan jag bara gav ynka 5 kronor för min loppisfyndade variant. Vilket kap, tänkte jag nöjt.

Så kommer jag hem och surfar in på H&Ms webbplats för att göra en jämförelse… och ser att korgarna inte ens är lika varandra. Jahopp, där rök min trovärdighet för varje gång jag säger att jag har ett sjukt bra bildminne. Det är tur att jag gillar min loppisfyndade fruktkorg ändå, kanske till och med lite mer än H&Ms variant.

Det här med att inte vilja att köpa nya plagg i onödan men samtidigt tycka om att ha en välfylld garderob, det kan vara lite problematiskt ibland. I mitt huvud romatiserar jag att köpa kläder på loppisar, att man ska hitta mängder med plagg som inte bara är unika utan också trendiga. Hatar det ordet – trendiga – men ni förstår nog vad jag menar. Plagg som trots sin ett par år på nacken ändå känns rätt i tiden just nu. Och det gör man ju också ofta, för modet går ju som bekant i cykler. Många av plagg som hänger i klädbutikerna just nu har redan sålts en gång i tiden. Inte helt identiska, men med samma typ av färger, material, passform och snitt. Men även om jag hittar ett plagg som har ett skäligt pris, passar min kropp och som jag faktiskt kan tänka mig att bära så finns det alltid en liten inre röst som protesterar. Den säger saker som:

Du vet inte vem som burit det här plagget innan dig.

Du vet inte hur detta plagg har förvarats och vilken miljö det befunnit sig i.

Plagget har en främmande parfym- eller sköljsmedelslukt, urk.

Tänk om någon tycker jag är konstig som bär begagande kläder.

Jag lånar inte ens kläder av mina kompisar just för att jag tycker det känns konstigt att bära någon annans plagg och känna denna persons parfym- eller sköljdmedelslukt. Ryser av obehag i hela kroppen bara av tanken. Men jag vill komma över det här obehaget. Jag vill ha en välfylld garderob utan att bidra med pengar till barnarbete, dåliga arbetsvillkor och miljöpåfrestningar. Så nu trotsar jag min inre röst och köper alla fina plagg jag hittar när jag strosar omkring på loppisar. Det där med vem som burit plagget innan och var det har funnits tidigare, vad spelar det för roll egentligen? De plagg som luktar, och lukten inte går bort i tvättmaskinen, blötlägger jag ett tag i ättika innan en vanlig tvätt. Det suger bort all doft från butiken eller den tidigare ägaren. Och varför ska jag tycka att det är pinsamt att bära begagnade kläder när jag på alla sätt och vis har gjort en god gärning jämfört om plagget hade varit nyproducerat.

Det jag egentligen hade tänkt skriva om var mina nya loppisfyndade koftor. Tycker så mycket om dem! Sprättade bort knapparna på båda, på den vita för att få bort mormorsskänslan som den hade innan och på den svarta så att den fick ett fint fall och liknar en kimono. Nu ska det där obehaget motas bort.

I lördags blev jag en förbandslåda rikare. Nu har jag fyra stycken, det kan man väl ändå kalla en samling? Vet inte vad det är med mig och förbandslådor riktigt, men någonting med dem fångar alltid mitt intresse. Trälådor överlag råkar jag vara halvt besatt av. De är så gedigna att jag inte kan låta bli att bära med mig dem hem när jag får syn på dem på loppisar.

På Hjärta till hjärta här i Linköping stod lådan i ett hörn. På prislappen stod summan 75 kronor och intill stod en skylt att det var 50% rabatt på alla möbler. Eftersom lådan är väldigt stor (vilket inte riktigt framgår av bilden) så räknades den som en möbel. Det betyder att jag pungade ut ynka 37 kronor och 50 öre. Det kallar jag ett kap!

Jag har dock ingen aning om lådans ursprung. Enligt etiketten innehöll den tidigare tio mitellor bland annat vilket ju betyder att lådan varit ämnad för en större verksamhet. Nu lär den mest bli ämnad för förvaring av alla möjliga grejer här hemma. Förmodligen får den stå i hallen och förvara halsdukar, vantar och mössor.

Den stora frågan är dock om jag ska måla lådan eller inte. Tänker mig en riktigt ljusgrå färg. Givetvis får siffrorna vara kvar som de är. Vad tror du om den idén?

Timmy är inte överdrivet förtjust i loppisar. I alla fall inte när han är där med mig eftersom jag är den där typen av loppisfyndare som vänder och vrider på exakt allt. Jag går inte lite snabbt förbi en loppis och tittar in en liten stund. Nej, chansen är nog större att jag tittar in genom skyltfönstret och redan där ser tio saker som ser spännande ut, för att ett par timmar senare komma ut med hela butiken i min famn. Okej, kanske inte riktigt, men typ.

På senaste loppisrundan hittade Timmy dessa kryddburkar av glas med tillhörande ställ för ynka 40 kronor. Om han lyckas leta upp detta fynd, tänk då alla andra tjusiga saker som han kan tänkas hitta. Nu får han följa med varje gång! (Skämt åsido… Eller?)

Själva kryddhyllan kommer inte vara röd länge till – för rött går inte ihop med vårat färgdämpade kök – utan jag funderar på att måla den i någon grå nyans. Men burkarna innehåller redan lite blandade kryddor. Mitt egentillverkade chilipulver och min egenodlade torkade oregano och basilika bland annat.