
Det här med att inte vilja att köpa nya plagg i onödan men samtidigt tycka om att ha en välfylld garderob, det kan vara lite problematiskt ibland. I mitt huvud romatiserar jag att köpa kläder på loppisar, att man ska hitta mängder med plagg som inte bara är unika utan också trendiga. Hatar det ordet – trendiga – men ni förstår nog vad jag menar. Plagg som trots sin ett par år på nacken ändå känns rätt i tiden just nu. Och det gör man ju också ofta, för modet går ju som bekant i cykler. Många av plagg som hänger i klädbutikerna just nu har redan sålts en gång i tiden. Inte helt identiska, men med samma typ av färger, material, passform och snitt. Men även om jag hittar ett plagg som har ett skäligt pris, passar min kropp och som jag faktiskt kan tänka mig att bära så finns det alltid en liten inre röst som protesterar. Den säger saker som:
Du vet inte vem som burit det här plagget innan dig.
Du vet inte hur detta plagg har förvarats och vilken miljö det befunnit sig i.
Plagget har en främmande parfym- eller sköljsmedelslukt, urk.
Tänk om någon tycker jag är konstig som bär begagande kläder.
Jag lånar inte ens kläder av mina kompisar just för att jag tycker det känns konstigt att bära någon annans plagg och känna denna persons parfym- eller sköljdmedelslukt. Ryser av obehag i hela kroppen bara av tanken. Men jag vill komma över det här obehaget. Jag vill ha en välfylld garderob utan att bidra med pengar till barnarbete, dåliga arbetsvillkor och miljöpåfrestningar. Så nu trotsar jag min inre röst och köper alla fina plagg jag hittar när jag strosar omkring på loppisar. Det där med vem som burit plagget innan och var det har funnits tidigare, vad spelar det för roll egentligen? De plagg som luktar, och lukten inte går bort i tvättmaskinen, blötlägger jag ett tag i ättika innan en vanlig tvätt. Det suger bort all doft från butiken eller den tidigare ägaren. Och varför ska jag tycka att det är pinsamt att bära begagnade kläder när jag på alla sätt och vis har gjort en god gärning jämfört om plagget hade varit nyproducerat.

Det jag egentligen hade tänkt skriva om var mina nya loppisfyndade koftor. Tycker så mycket om dem! Sprättade bort knapparna på båda, på den vita för att få bort mormorsskänslan som den hade innan och på den svarta så att den fick ett fint fall och liknar en kimono. Nu ska det där obehaget motas bort.