Etikett: Toscana

Idag blir det en tur tillbaka till Italien! Närmare bestämt till den byn San Miniato på den toscanska landsbygden. Vi åkte på en spontan dagstur utan att egentligen veta någonting om varesig San Miniato eller hur man tog sig dit. Det skulle vara ett fint ställe, det var vad vi visste.

Vi ville verkligen se något annat än typiska turistställen och fick på så sätt tips om denna lilla bergsby. Vi tog tåget från Pisa till stationen San Miniato-Fucecchio. Därifrån åkte vidare med en skraltig liten buss genom små byar utan att ha en aning om vi var på rätt buss. Chauffören kunde inte ett ord engelska och bemötade sig inte ens med att försöka ta betalt. Vägen blev bara brantare och smalare för varje meter så nog var vi på väg till höjden där byn ligger. Såhär såg det ut när vi klev av bussen.

Det var så lugnt i San Miniato till skillnad från Pisa och Florens. Ingenting var öppet förutom en mindre lunchrestaurang och en gelateria. Endast några lokalinvånare och turister med ryggsäckar syntes till.

Alla byggnader var gamla och vackra, precis så som man tänker sig en by på den italienska landsbygden. Eftersom dagsturen hit var spontan hann vi inte läsa på något om San Miniato innan så jag vet faktiskt inte vad detta är för magnifik byggnad. Tittade man ner från bron vi stod på så tittade man rakt in i en keramikverkstad.

Det här är utsikten från kommunhuset i San Miniato. Finns det något kommunhus i Sverige som ens är i närheten av att ha en såhär vacker utsikt? I trädgården nedanför fanns gigantiska träd med lime, citroner, apelsiner och oliver. Inte alls avundssjuk, inte alls. Drömmen!

Var man än gick så hade man spektakulära vyer över byn, bergen och odlingarna.

Sen fick vi syn på ett torn ovanför trädtopparna och bestämde oss för att gå ännu högre upp på berget.

Vi blev ackompanjerad av denna utsikt medan vi klev uppför alla trappstegen. Det går inte titta sig mätt.

Plötsligt var vi högst upp på berget. Det fanns möjlighet att gå upp i vakttornet, men det var hutlöst dyrt så vi nöjde oss med utsikten från berget istället.

Och titta bara! Som i en saga.

Sen åkte vi tillbaka med ännu en skraltig buss tillsammans med ett par lokalinvånare, där allt annat än svensk tystnad rådde, utan att ha en aning om var bussen gick då den dök upp utan att finnas med på tidtabellen. Den italienska spontaniteten alltså, den om något kan få en att känna sig mer svensk än någonsin.

Här säger jag att jag ska blogga och så hör ni inte av mig på flera dagar. Skäms på mig! Jag drog på mig en rejäl förkylning för ett par veckor sedan som nu med största sannolikhet har blivit till lunginflammation. Energin är som bortblåst och stressen över att ligga flera veckor efter i skolan äter upp mig inifrån och ut. Livet, livet. Vad passar då bättre än att blicka tillbaka till när jag var i Italien i augusti? Då fanns inte minsta lilla tillstymmelse till stress vill jag lova.

Istället för att ta bilderna i kronologisk ordning så delar jag upp hela resan i två inlägg. Pisa som vi bodde i och Florens som vi besökte över dagen i ett inlägg, den toscanska landsbygden och den lilla byn San Miniato i ett andra inlägg. Någon som törs sig på att gissa vad vi gjorde först av allt i Pisa förresten?

Ja, det är klart vi tittade på det lutande tornet! Det lutade betydligt mer än jag hade föreställt mig. Lite ballt att ha sett ändå. Vi traskade vidare genom staden för tornet var snabbt överstökat.

När vi planerade resan diskuterade vilken av städerna Pisa och Florens vi skulle boka hotell i. Vi landade på Pisas flygplats väldigt sent på kvällen så valet föll på Pisa av praktiskt skäl. Såhär i efterhand är jag väldigt nöjd över att vi valde att ha Pisa som vår fasta punkt. Det är en gemytlig stad med enkla kommunikationer till övriga delar av Toscana. Stadskärnan var precis lagom stor för att ta sig fram till fots överallt och det var lugnt på kvällarna när man strosade omkring i jakt på någon mysig restaurang att äta dagens sista måltid på.

En av dagarna var vi i Florens. I princip alla vi berättade om resan för tyckte att vi bara måste besöka Florens, men ärligt talat… Jag tyckte det var ett ganska trist resmål och hade lika gärna kunnat hoppa över det helt. Packat med folk och 35 grader varmt i skuggan bidrig kanske en hel del till att vi inte blev så imponerade. Men det var onekligen en vacker och pampig stad för att ändå nämna några positiva saker.

Såhär spenderade vi 80% av tiden i Florens. Kanske inte just med att dricka alkoholhaltiga drycker, även om det underlättade för att stå ut i hettan, men att sitta i skuggan på uteserveringar däremot. Här trillade vi in på en lummig innergård med en liten bar.

Gissa lyckan som infinner sig när svetten bara rinner om en och man ser vegan ice cream på en skylt vid ett glasställe. Det var en fröjd att sitta där i skuggan på en skitig trottoarkant och äta den godaste veganska glassen någonsin. Edoardo il Gelato Biologico som ligger precis vid den gigantiska katedralen Santa Maria del Fiore kan jag verkligen rekommendera.

Tillbaka i Pisa igen spanade vi in på typiska italienska balkonger och trädgårdar på väg till en restaurang som visade sig vara stängd. Det var de två sakerna vi gjorde mest på resan, letade efter öppna restauranger (öppettider, vad är det?) och att strosa omkring i omgivningarna. Älskade det faktum att i princip varje balkong och trädgård var fyllda med både ätbara och exotiska växter. Himmelriket för en crazy plant lady som mig.

Det var så himla härligt att spontant ge sig iväg till ett ställe där vi endast kände till ett lutande torn sedan tidigare. Vi tog dagen som den kom och planerade i princip ingenting i förväg. Tack vare precis just det hamnade vi ena dagen på en skumpig buss som tog oss genom små italienska byar till i den pittoreska byn San Miniato som kan vara en av de mest fridfulla platser jag någonsin varit på. Men det tar vi i nästa inlägg!