Vardag

Att välja att må bra

Flora skrev ett inlägg om vad som får henne att må bra och Clara om att man varken kan eller behöver göra allt. Det här har jag tänkt på så himla mycket utan att någonsin sätta ord på det. Varför mår jag som bäst när jag väljer bort saker ur mitt liv?

Jag har valt bort väldigt många vänner. Eller, valt bort här fel ord. Vi har helt enkelt tagit olika vägar i livet. Jag mår inte bra av att ha en stor umgängeskrets med personer som ständigt tar av min uppmärksamhet. De vänner som blivit kvar i mitt liv är få, men det är vänner som inte har några som helst problem med att vi inte träffas så ofta. Först nu, vid en ålder av tjugofem år, har jag insett att min bästa vän är jag själv och det viktigaste av allt är att jag trivs i mitt eget umgänge.

Jag har valt bort att konsumera. Jag spenderar fortfarande mycket pengar på mat – bra mat – men det kan gå evigheter utan att jag köper nya plagg eller inredningsprylar. Istället försöker jag handla det jag behöver i second hand-butiker. Om något får mig att må bra så är det att veta att jag undviker att lägga onödig belastning på miljön, inte bidrar till stora konsumtionsberoende industrier och att pengarna går till personer som behöver dem mer än mig.

Jag har valt bort många intressen. T.ex. musik, skönlitterära böcker och filmer. Intressen som för mig har varit hjärndöda aktiviteter. Jag läser hellre en faktabaserad bok eller ser på en dokumentär. Att ständigt lära mig nya saker är vad som får mig att må bra. Ren underhållning har sällan den effekten på mig, det blir bara en flykt för stunden.

Tänk om mitt femtonåriga jag hade vetat om detta. Hon som exakt alltid hängde med sina vänner på stan, köpte hur mycket skit som helst bara för att och tyckte att allt som innebar att använda hjärnan var boooring. Och hade ständig ångest över det, och skulle fortsätta ha i många år.

Tänk om bara en person, under alla de timmar jag spenderade i samtal och terapi under tonåren, hade ställt frågan ”vad mår du bra av, egentligen?” istället för att försöka få mig att passa in i en mall på en social person med alldagliga intressen och många vänner. Sedan barnsben har jag varit en självständig och envis person som varit mer intresserad av att spendera somrarna med att snickra ihop träbåtar än att leka kurragömma med andra barn. Det summerar mig som person ganska bra. Jag mår inte bra av att försöka passa in i en mall med syftet att känna gemenskap med andra människor och för att passa in i min omgivning. Jag mår bra av att vara mig själv fullt ut.

Du kanske också gillar

4 kommentarer

  • Svara
    Sofia
    20 november 2015 av 15:54

    Känner igen mig i mycket. Älskar att vara själv, men i dagens samhälle anses det som något konstigt, tror jag. Däremot tycker jag inte att man inte lär sig något av att konsumera skönlitteratur och film – man lär sig ju något om hur det är att vara människa och om andra platser/tidsepoker!

    • Svara
      Matilda
      20 november 2015 av 16:13

      Absolut är det så! Vill bara förtydliga så ingen tror att jag menar att skönlitteratur, film eller musik är en hjärndöd syssla i allmänhet. Som jag skriver i inlägget så är det så som just jag upplever det eftersom jag föredrar ren fakta framför fiktion. Önskar jag gillade skönlitteratur och filmer – men jag blir tyvärr bara uttråkad. 🙁

  • Svara
    { Rania Maria Photography }
    20 november 2015 av 16:30

    Gud vad jag känner igen mig i det här! Jag trivs också bra själv, och har nu få men bra vänner. Konsumerar sällan och också second hand. Men förr rände jag jämt runt på stan med polare och shoppade och fikade – usch! Mår sååå mycket bättre nu. Och nej, jag är inte som alla andra och den ”vanliga sociala mallen” passar jag verkligen inte in i! Skönt att vi inte är ensamma 😀

  • Svara
    ISA
    20 november 2015 av 19:44

    så himla härligt att du ändå är så pass ung och hittat hur du ska må bra! många kan nog leva ett helt liv utan att förså vad som är *fel* i livet.. kram!

  • Skriv en kommentar